Haha ja det finns väl alltid en massa saker som irriterar en eller som man stör sig på, den som säger nått annat ljuger;) Jag kanske skulle lista ett par saker bara för att det är lite roligare så tycker jag;) Vet inte om det är så mycket som riktigt upprör mig så jag väljer att skriva om mestadels småsaker som irriterar mig då och då;)

• Jag stör mig på när människor inte har någon som helst självuppfattning, tror att dom kan allt och vet bäst om allting när det är helt uppenbart att det är tvärtom. Det kan jag störa mig nått grymt på;)
• Jag stör mig på folk som är religiösa OM dom utövar det på ett sjukt sätt, t ex tycker att hedersmord, kvinnoförtryck och sånt där är fullt normalt. Tycker att man är sjuk i huvudet om man kan stå för nått sånt och ska jag vara ärlig tycker jag inte dom förtjänar att leva bland folk. Dom borde isoleras på en egen liten ö där dom kan hedersmörda sig själva bäst dom vill. Det är vad jag tycker om det.
• Jag stör mig på våran nuvarande sittande regering som tycker att man ska ge mer till dom rika och skita i dom fattiga. Dom tycker tydligen att samhället skulle vara bättre på det viset.
• Jag stör mig på när folk säger en sak och sen gör en helt annan och inte fattar vad dom gjort. Då undrar man ju hur det står till uppe i kontoret;)
• Jag stör mig på när folk säger att man ska behandla alla lika och att alla är lika mycket värda för att annars är man omoralisk och cynisk. Kan inte finnas en enda människa som behandlar alla i hela världen exakt likadant.  Kommer jag inte tro på förrän jag ser det. Tänk om nån skulle komma och mörda ens barn, då skulle jag vilja se den som tycker att den personen förtjänar att leva lika mycket som alla andra. Och tycker dom det stör jag mig på att dom tycker så också så det spelade ju ingen roll;)
• Jag stör mig på folk som inte fattar att deras cigarettrök drabbar andra och ännu mer på folk som fattar det men inte bryr sig. Rök gärna ihjäl er om det nu är så kul, bara jag slipper få det i mig.
• Jag stör mig på föräldrar som låter sina barn göra vad som helst och inte bryr sig om dom, skaffa inte barn om ni inte kan ta hand om dom! Inte konstigt att dom blir idioter när dom växer upp då.
• Jag stör mig på när folk ljuger helt i onödan och folk som alltid måste bestämma för annars blir dom griniga. Man måste väl kunna göra som andra vill ibland också kan jag känna;)
• Jag stör mig på feminister som överdriver och tycker att precis allt ska vara rättvist och att man absolut inte får sätta på sin dotter rosa kläder för då är vi minsann tillbaka i dom gamla könsrollerna, ujujuj vilket jobbigt liv dom måste ha om dom ska tänka så hela livet. Tror inte dottern mår sämre av det när hon växer upp precis;)
• Jag stör mig på när folk säger att man inte ska störa sig på saker för man mår mycket bättre om man inte gör det, skitsnack säger jag om det. Hur man mår hänger väl knappast på om man stör sig på saker i livet, om såna småsaker avgör hur man mår så har man problem redan från början så då är ju det knappast avgörande;) Skulle jag gå på stan och tänka att nu ska jag inte störa mig på att den där tanten går i 1 km i timmen framför mig så jag inte kommer förbi så skulle nog hallelujahkören börja sjunga i mitt huvud på en gång, eller...?;) Känner genast hur mitt inre börjar luckras upp av välmående endorfiner som flyger omkring.

Ja det var en del saker, haha;) Men herregud man måste ju kunna få störa sig på saker och ting i livet också;) Är ju lite av tjusningen;) Nu ska jag äta tacos och umgås med min familj, ha en bra kväll!:)

Dags för dag 2 av denna berättelse om mig;) Min första kärlek ska det handla om och eftersom jag inte räknar någon före när jag var kär på riktigt, alltså inte på dagis eller på lågstadiet eller mellanstadiet så har jag kommit fram till att det var nångång på högstadiet som jag var riktigt kär första gången. Det roliga var att jag inte ens talade om det för nån typ:D Vet inte varför faktiskt, men så var det i alla fall;) Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag tyckte att han var riktigt snygg till att börja med och sen när vi gått i samma klass i nått år så började jag tycka om honom och sen så blev jag kär först när vi gick i nian tror jag;)
 
Visste ju att han hade flickvän dessutom så det var ju egentligen helt meningslöst att orka bli kär men det är ju inte alltid man kan rå för det:) Så jag sa inget och sen så började vi ju gymnasiet och då splittrades ju alla i klassen i princip så efter ett tag så slutade jag att tänka på honom och andra saker hände i mitt liv. Efter några år in på gymnasiet så kom känslorna tillbaka och så var man där igen;) Förmodligen för att jag såg honom i korridorerna på skolan och så och pratade lite ibland med honom, jag vet inte. Jag tror att det alltid kommer vara något speciellt med den första man blir kär i. Det är nog alltid så att nått kommer att kännas när man tänker på den personen. Även om man inte längre är kär eller så så tror jag att det alltid är en speciell känsla man har för den personen. Men jag kan ju ha fel, det får visa sig;)

Det som jag kan tycka är lite tråkigt är att jag tror att vi skulle passa väldigt bra ihop och att det aldrig blev så att man fick utforska det och därför aldrig kommer få veta hur det kunde blivit. Men så är det ju med en del saker här i livet och sånt får man ju acceptera helt enkelt:)
Idag har jag dock kommit över det och tror på att jag kommer att hitta den som är rätt för mig:)

Ja det var väl allt jag tänkte dela med mig av:) Blev nog mest bara blaj men i alla fall;) Ha en bra dag gott folk!:)